Att älska någon man inte alltid förstår är svårt att sätta ord på. Man känner sig oftast inte förstådd av omgivningen. Det gäller att kämpa på och försöka passa in och man ställer sig frågan hur ska man ”vara” för att passa in i dagens samhälle och inte bara bli sedd som ”enbart knasig”, jobbig eller helt flippad i huvudet. Att ständigt få höra att du inte kan för att du är annorlunda, du kan inte klara skolan eller din vardag för du gör bara fel men i själva verket så gör du allting på ditt sätt för att hålla dina känslor och tankspriddhet under kontroll eftersom allt du känner och tänker är 100 ggr starkare med din diagnos som du försöker använda som en superkraft. Jag har ofta fått höra ”inte har väl du adhd?” Okunskapen att den ser olika ut för alla oss som diagnostiserats. Det är ingen som kan se dina tankar och att din hjärna arbetar 200% 24 timmar om dygnet. Påpekar att det inte alltid är vårt fel när det strular sig. Den andre parten pekar lätt finger och menar att det beror på adhd och om man hävdar sig att ”nää” så är det bortviftat som försvarsmekanism. Det är både positivt och negativt med adhd men man lever i en värld där det allt mer än sällan som man inte blir förstådd eller tagna på allvar. Det är sant att man ofta är rädd för att vara konstig, rädd för att bli dömd trots att man har andra superkrafter som kan komma till sin rätt vid rätt stöd. Det är upp och ned med medeciner som ska ställas in i kroppen. Det finns dagar då man inte vill leva längre för man orkar inte med kaoset i huvudet, den explosiva känslostyrningen och medföljande stressen över att du aldrig vet vilken reaktion du kommer få för att du känner 100 ggr starkare än alla andra. Du är trött på Den ständiga tankspriddheten som du inte kan styra över och som styr över ditt egna välmående, vem du är som person och vad andra ska tycka om dig. Man känner hopplösheten att vara impulsstyrd och utan någon eftertänksamhet för att du inte hinner vara det har du antingen gjort något eller sagt något som du inte menade och inte kan få det ogjort samt extremt svåra koncentrationsproblem.
Det finns dagar då allt är överväldigande och det bara är en tidsfråga under dagen innan allt rasar ihop och du klarar inte mer för att ditt huvud känns som att det är påväg att explodera.
Likadant för er som lever med dem som har adhd ibland hatar ni det och ibland älskar ni det. Sällan det bara är lugn och ro vilket man behöver mellan varven.
Det svåra är att hitta vad som är du och vad som är din energi påfyllnad. Du är du och ingen annan.
Det är skönt att få veta vad som ”felar”, men svårt att leva i perioder.
Det är bara människor som är nära de personer eller själv har sjukdomen som verkligen förstå hur det är i vardagslivet
